do you think time would pass me by?



tiden går, men utan mig
jag stanar presis där jag alltid har varit
under min egna skugga,
den som alltid har varit min största skräck
som jag aldrig kan springa ifrån

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0